true perfection has to be imperfect
idag ska jag till cirkus. tänkte nog stå långt bak och njuta, slippa trängsel och känslosamma människor som skriker en i örat. det är visserligen rätt fint det med men idag känner jag bara för att lyssna och ta in, då känns det nog musiken ännu mer.
men till att börja med ska jag träffa linnéa i stan för att äta något, kanske ta ett glas vin. sedan kanske vi möter upp min arbetskamrat och hans folk, man vet aldrig.
läste nyss att mitt första favoritband kommer till sverige i januari. de band vars toner fick mitt hjärta att dunka i takt när allt annat var i otakt. oasis. sist jag såg dem var en besvikelse, det var inte bra. trots det kommer jag nog inte kunna låta bli att köpa biljetter den 5:e november. deras musik var början på så mycket och samtidigt slutet på ännu mer.
florsockerklubbordreamboyretro&bobdylan
igår gick jag upp i mörkret och blåste nästan iväg påväg till jobbet. dagen gick fort, jag bakade mest bullar och garnerade wienerbröden med frost och florsocker. sen blev det kväll och jag åt sushi med jackie från jobbet. det ligger ett jättetjusigt sushiställe vid midsommarkransen. hela midsommarkransen är rätt tjusigt om man tänker efter.
sedan bar det iväg till landet där klubb audiofon höll till. man fick färgglada klubbor och dreamboy spelades i högtalarna. jag satt vid ett bord med människor jag aldrig hade träffat. jag kände mig bortkommen och orkade inte ens försöka verka engagerad i samtalen runt om mig. jag drack mest öl och lyssnade på bandet som spelade, dom var jättefina. sångaren hade stort lockigt hår och det var trångt i publiken. laila och louise kom och sedan åkte vi vidare, från det mysigaste stället jag vet till ett skränställe på sveavägen. retro hette det visst. vi avslutade kvällen på ace där jag, laila och jackie dansade och träffade folk vi kände och inte kände.
kvällen hade varit fin om jag inte hade varit så höstig i sinnet. mörk och blåsig. och om jag tänker efter var nog den finaste stunden på kvällen när jag satt, ensam på tunnelbanan hem och lyssnade på bob dylan.
snart bär det iväg till popcorn och röda fåtöljer. jag ska se låt den rätte komma in och åh vad jag har längtat. längtat sen jag läste boken för några år sedan. tycker den är fantastisk.
vackra människor
har jag inte vackra vänner så säg.
firmafest
onsdags natten var underbar. det hela började på landet där jag, lousie, laila och simon satt och tjattrade om allt mellan himmel och jord. till det förtärde vi billiga drinkar och en eller två öl. dricker aldrig drinkar men just i onsdags då vi firade lönens ankomst kände jag att det var dags att festa till det lite samt orientera mig i spritens främmande värld. bartendern fick fria händer och det slutade med en grön basilika drink och en mojito gjord på absint.
det såg åtminstånde festligt ut.
sedan drog vi till baba sonic där jag inte varit på år och dar. men simon skulle bestämt dit och vi andra hängde på av bara farten. taxi till mariatorget samt en splittad taxi nota mellan simon och mig med motiveringen från de övriga; ni tjänade mest, ni får betala allt. nåja, på baba hade vi det alla tiders. allt blir liksom fint så länge man är med fint folk.
klockan tre bestämde vi oss för, något salongsberusade, att dansa vidare mot spy bar. mest kände vi oss nog lite tvugna att tillfredställa louises behov som uppenbarligen kände sig som ett ufo på de tidigare ställena. hon såg stundtals stel ut som en pinne men skenet kan uppenbarligen bedra för på stureplan dansade hon så att sulorna rykte. björn från mando diao var där och såhär i efterhand ångrar jag lite att jag störde honom i hans kvart i fyra rökande med att skaka hand samt berömma honom för hans skapande. lätt att vara efterklok.
skrattandes tog vi nattbussen till liljeholmen där första morgontåget tog oss hem. drog täcket över huvudet 06.00 och däckade som en klubbad säl 06.01. har inte haft så kul på mycket länge.
på tal om klockan 06.00 var det exakt samma tid som jag gick till jobbet imorse. tänk vad livet kan vara ombytligt.
the city lights and restless nights
bilden är mest för att göra inlägget lite festligare.
idag har jag satt sprätt på lönen som rullade in vid midnatt. köpte den där beirut skivan ni ser några inlägg under, bara omslaget är så vackert att jag blir tårögd. sedan blev det lite secondhandfynd, en skepparkavaj med dubbelknäppe och guldknappar från lisa larsson och en blåvitrandig stickad herrtröja från emmaus. och ja, ett blodrött läppstift införskaffades också.
ikväll ska jag till landet med två arbetskompisar, det är nog klubb där ikväll. är där så ofta att jag (och linnéa) numera får stammisöl. vet inte om jag borde skratta eller gråta. jag väljer nog att tacka och ta emot.
ha det fint!
the age of the understatement
sen kanske man borde se detta nu på onsdag. någon sa något om årets konsert. om jag ska vara ärlig är jag inte så insatt, men årets konsert vill man med största sannolikhet inte missa. ska sova på saken.
nästa gång jag skriver blir det inte om musik. ni lär väl tröttna snart.
if I was young, i'd flee this town, i'd bury my dreams underground
det här är ta mig tusan så bra att det vänder sig i magen på mig. han är ett geni den där mannen. det jag älskar med Zach Condons musik är att det inte bara känns som toner, en röst eller en melodi. det känns som en värld, en verklighetsflykt. det är kanske därför jag lyssnar på det mest hela tiden just nu, för att fly hösten. det är så mörkt och människor omkring mig är så trötta på sig själva och livet. men det vänder snart igen, det gör det alltid.
nu ska jag lägga mig på sängen och lyssna vidare. scenic world är det nya lyckopillret, receptfritt och mycket läkande.
let's put things on paper
skriva. jag har alltid älskat att skriva. på låg och mellanstadiet skrev jag små berättelser till roliga timmen. stod och läste upp dem för klassen. ingen lyssnade givetvis men ändå, jag var kreativ. för tillfället och till synes är jag inne i en djup form av inspirationssvacka, inget tycks bli som jag vill ha det. men det kommer tillbaka en vacker dag, det tror jag verkligen. vet.
emelie thorén heter den där rödhåriga saken som skriver för DN På stan. det är hon som var popmorsa, är popmorsa. beundrar henne lite tror jag, för att hon skriver helt underbart. blandar det råaste med det finaste, balanserar på en tunn tråd. sist skrev hon ett inlägg i På stan-bloggen där följande mening fick mig att skratta gott och igenkännande (beskrivning av en låt);
"...och med en text lika svart som snorkråkorna efter fem dagar i Roskilde."
träffsäkert? ja
underhållande? ja
fabriks flickan
edie sedgwick
såg en film häromdagen. factory girl. den var snygg, oj vad snygg den var.
och sienna miller passar bättre i brunt hår än i ljust (undra om jag skulle göra det?).
andy warhol framstod som en riktig oskön kille, en skitstövel som livnärde sig på andra.
tyckte ändå om filmen, trots att den var tragisk och dekadent.
det passar liksom lite nu i höstmörkret.
love is sound
jag och linnéa älskade den där väggen. vi älskade brick lane. älskade london.
och just precis där tror jag att jag älskade livet lite extra också.
postcard from sthlm
jag har total torka på ideér. därför gjorde jag en rip off.
postcard from italy är en av mina favoritlåtar, därav namnet på den nya bloggen.