london med linnéa (dag 1 och 2)
väl framme var vi trötta och flygplansofräscha. vi bestämde oss för att ta det lugnt och gick därför till en fin fin restaurang vid carnaby street. där åt jag pasta med musslor och bläckfisk och sånt. hur gott som helst. vi delade på en flaska vin och blev glada och belåtna, gick sedan hem till hotellrummet och förtärde oreos samt läste engelska skvallerblaskor. kanske inte den mest glamorösa rivstarten på vår london tripp. men så är vi ju inte så värst glamorösa heller.
nästan den enda bilden från första dagen. linnéas fluffiga och fina hår.
dag nummer två började med en visit hos svenska kyrkan. där satte vi upp lappar på anslagstavlan, pratade med en svensk glad kille samt gick på toa. nyttigt men inte så skoj.
därefter började det roliga, vi åkte till östra london (den bästa delen av stan enligt oss). där köptes jeans och spets på beyond retro samt så lugnade vi ner oss på det finaste organiska kaféet vi vet. kort därefter åkte vi hemmåt, hungriga som vargar och bestämde oss för att äta sushi på rullband. det var svindyrt men gott.
på costa. stans godaste kaffe.
en buss där det serverades kaffe och sånt. 
fin tjej på fint café.
o den där väggen.
suddig och sushi.
rullband med gott på.
så himla fin.
sista bilden för kvällen. idiotisk och feg som jag är lämnade jag kameran hemma. fy.
hem, byta om, dricka vin, lyssna på musik och peppa inför catch vid old street (där vi i vanlig ordning hade det fantastiskt) jag vet inte vad det är men något är det tamejtusan med dessa britter. vänliga och roliga, pratsamma och intressanta. dock inge vidare dansanta. en trevlig prick som spelade skivor på stället bjöd med oss vidare, vart visste vi inte men det lät rätt lockande.
väl framme möttes vi av en så fin lägenhet att jag tappade andan (kanske mest för att man endast har sett rutten standard i london). ett enda stort rum som övergick i ett kök med tegel på väggarna. men det var liksom inte det som var det bästa. det bästa trängdes överallt i hela lägenheten, på väggar, under sängen, i byråer och på bord vimmlade det av vinylskivor. en samling som inte var utav denna världen. linnéa och jag uppskattade att snubben i fråga (gareth) ägde över 3000 skivor. det är fasligt mycket. ungefär då fick vi också veta att gareth tydligen var en känd samlare och dj, något vi icke världsvana svennebanantjejer hade någon aning om. öl och musik hela natten lång och plötsligt blev det liksom morgon och öldrickandet övergick till te. så satt vi där, jag och linnéa med tre engelska snubbar och drack earl grey samt spelade psycogames (ett lära känna spel). vi kom hem nio på morgonen och jag frågar mig själv fortfarande om jag någonsin kommer vara med om en konstigare och mer fantastisk kväll igen.
resten av dagarna en annan dag. nu ska jag äta chips och glutta på film med bror och hans flickvän.
hon hade hans halsduk virad runt halsen, den med vita svanar på.
tidiga morgonar, när affären ekar tom och frukten inte har kommit än kan det hända att jag skriver lite. det enda pappret som finns i närheten är kvarlämnade kvitton. så det har liksom blivit några kvitton fulla med kludder och värdelösa teckningar. ibland är det som står osammanhängande, kanske för att det då och då faktiskt kommer kunder innan solen ens har gått upp. jag sparar alla kvitton i min dagbok, dom är rätt fina när allt kommer omkring.
på ett kvitto från den 10 november 07.23 står det såhär:
"..speciellt tyckte hon om konstfackspojkar med konstiga kläder och bruna luggar. varje gång en sådan kom in i affären blev hon nervös och tryckte på fel knappar i kassan. en av de söta pojkarna kallade hon för pyret, hon vet inte varför men han såg liksom lite ut som ett pyre. när pyret handlade av henne började det alltid klias om näsan, precis som hon vore allergisk mot söta pojkar..."
"..en dag var flickan på fest vid en konstskola som inte låg långt därifrån. det var en varm kväll, kanske en sån i augusti och musiken var hög och människor lyckliga. flickan stod utanför och rökte, det gjorde hon alltid när hon inte riktigt visste vad hon skulle göra av sina händer. sen kom han bara fram, hennes pyre och log sådär så att det kittlades lite under huden. de pratade natten lång, om livet och allt annat. mitt på asfalten satt dem, satt tills musiken dog ut och ciggarettpaketen var tomma. inte förrän det blev morgon sa de hej då..."
."..han verkade nervös, påväg till kassan med två folköl och en godispåsen med nötcream i. men å andra sidan verkade han alltid lite nervös. han tittade på sprickan i golvet istället för på henne och plötsligt var de blyga inför varandra. igen..."
"..tiden gick och en dag kom han plötsligt inte ensam. brevid honom gick en flicka som såg mer ut som honom än vad vår flicka gjorde. hon hade hans halsduk virad runt halsen, den med vita svanar på...."
och det var glimtar från en kärlekshistoria som liksom aldrig blev hel. bara lösa ord och meningar på ett kvitto. tänk vad underligt att jag ändå vet hur den slutade....
my name is geraldine
"dom är uppe på taken, alla är högt över staden"
så var min nyårsafton, helt fantastisk. den finaste utsikt du kan tänka dig på ett tak vid mosebacke. och det kändes som att jag såg hela sthlm och lite till. så vackert.
annars har jag jobbat en del, läst mycket, spelat guitar hero sena nätter hemma hos jonas och jimmy, lyssnat på glasvegas och testat det där poladroid.
det finaste snöfallet i år.
och mellan böckerna lite bilder.
och jag hemma hos louise.
