hon hade hans halsduk virad runt halsen, den med vita svanar på.
tidiga morgonar, när affären ekar tom och frukten inte har kommit än kan det hända att jag skriver lite. det enda pappret som finns i närheten är kvarlämnade kvitton. så det har liksom blivit några kvitton fulla med kludder och värdelösa teckningar. ibland är det som står osammanhängande, kanske för att det då och då faktiskt kommer kunder innan solen ens har gått upp. jag sparar alla kvitton i min dagbok, dom är rätt fina när allt kommer omkring.
på ett kvitto från den 10 november 07.23 står det såhär:
"..speciellt tyckte hon om konstfackspojkar med konstiga kläder och bruna luggar. varje gång en sådan kom in i affären blev hon nervös och tryckte på fel knappar i kassan. en av de söta pojkarna kallade hon för pyret, hon vet inte varför men han såg liksom lite ut som ett pyre. när pyret handlade av henne började det alltid klias om näsan, precis som hon vore allergisk mot söta pojkar..."
"..en dag var flickan på fest vid en konstskola som inte låg långt därifrån. det var en varm kväll, kanske en sån i augusti och musiken var hög och människor lyckliga. flickan stod utanför och rökte, det gjorde hon alltid när hon inte riktigt visste vad hon skulle göra av sina händer. sen kom han bara fram, hennes pyre och log sådär så att det kittlades lite under huden. de pratade natten lång, om livet och allt annat. mitt på asfalten satt dem, satt tills musiken dog ut och ciggarettpaketen var tomma. inte förrän det blev morgon sa de hej då..."
."..han verkade nervös, påväg till kassan med två folköl och en godispåsen med nötcream i. men å andra sidan verkade han alltid lite nervös. han tittade på sprickan i golvet istället för på henne och plötsligt var de blyga inför varandra. igen..."
"..tiden gick och en dag kom han plötsligt inte ensam. brevid honom gick en flicka som såg mer ut som honom än vad vår flicka gjorde. hon hade hans halsduk virad runt halsen, den med vita svanar på...."
och det var glimtar från en kärlekshistoria som liksom aldrig blev hel. bara lösa ord och meningar på ett kvitto. tänk vad underligt att jag ändå vet hur den slutade....
Det där var nog bland det finaste jag någonsin läst, jo, detta och en novell från färdlektyr är de finaste texterna jag någonsin läst. fan jag måste spara det här. shit vad fint!
och jo, trevligt att du skriver igen, jag saknade dina inlägg.
nu ler jag. Jag känner nervositeten och kärlekspirr. Jag, som just nu är sådär isolerad och känslomässigt handikappad.
Galant skrivet Joanna!!
Fan Joanna. Langa Londonbilderna det här året tack!
så ni tokar befinner er i london nu... får jag nämna att jag är lite avundsjuk.
Fan Joanna,
När ska du börja skriva på en bok? Du är ju fantastik på att visualisera och berätta.. Börja nu!
Love Elin
elin sötnos vad fin du är!
tack ska du ha, det är så roligt att höra.
längtar som en galning till nästa lördag, då ska vi ha det kul!
