Att jobba på kontoret
Jag har kommit på att jag ändå har ett väldigt soft kneg här i London. Vi är en liten affär med bara fyra anställda, min manager är 22 år och tatuerad från topp till tå. Igår kom hon in i affären och kraxade fram att hon hade varit ute till klockan 5 på morgonen med vår area manager John och lite annat löst folk från de andra butikerna. Denne John skulle komma och ta sig en titt i vår butik under morgonen. Han drällde in vid halv sex på kvällen. Det första han sedan kläckte ur sig var "shyssta kängor Joanna, har vi dom i storlek 42?".
I veckorapporten som går ut till alla 130 butikerna skrivs alltifrån statistik och siffror till vad som har hänt under veckan. Det kan låta såhär:
* Ian Dunkley was spotted/squased at the J-Zed concert this week. Bless him.
*Enrico spotted without his blue Asics fleece on...., no sorry, that's a mis-qoute!
*Stuart vomiting on his shoes on his way to work saturday, nice! And on his birthday.
*Joanna in HOF Victoria proving what a star she is, well earned promotion and great feedback!
Det jag försöker säga är först och främst: hey, jag blev omnämd i veckorapporten! Fatta stort. Måste lugna ner mig så att inte lovorden får mig att tappa huvudet. Men, ändå kul att man för en gångs skull får lite credd när man verkligen anstränger sig.
För det andra: stämningen på mitt jobb är helt underbar. Hela Office är faktiskt väldigt mysig när jag tänker efter.
men alltså ååh! jag är så himla, himla avundsjuk. jag vill också bo i London och ha (som det verkar) bästa livet.
ja jo jag ska inte klaga på det men det hade ju inte varit helt fel med en liten omplacering av själva butiken så att den vips hamnade i London. har börjat gro lite planer i min och pojkvännens hjärna om att ta picket och packet och fara dit. här har man ju ändå ingenstans att bo och bättre att vara hemlös i London tänker jag.
hur gjorde du för att få boende? finns det någon schyst sida på internet för det?
längesedan jag var inne på din blogg nu. hur är london? finfint hoppas jag? :)
HEJ! (undrar om du kommer ihåg mig, jag gör ett försök)
vet inte ens om du är inne här något, men om du skulle vara det.. jag funderar också på att bli en av alla svenskar som styr sig mot london. och såklart har man en hel hög med frågor. vore superduperjättesnällt om du kanske hade tid att svara på några? du kan väl skicka mig ett mail (adressen står här ovanför) eller lägga till mig på msn. PUSS
alltså jag förstår ju att det finns skojigare saker att göra i London än att blogga men jag saknar lite uppdatering (här hemma har man nämligen inget bättre för sig än att desperat vänta på att din blogg blir uppdaterad!)
Jag måste vara beredd att hålla med Emeli! Joanna, nu när ni inte har telefon att ringa irfån får du förtusan ge oss ett levnadstecken här på bloggen. Fast jag vet att din inspiration sviker när mungiporna trotsar tyngdlagen och livet är allmänt perfekt och oklanderligt så vore det så otroligt fint att läsa några Joanna stämplade ord. Du är bäst fino. Jag blir tårögd av att ens tänka på hur mycket jag saknar dig.
