Rapport fran Shadwell
Jag lever. Jag har aldrig kannt mig sahar levande nar jag tanker efter. Sitter pa en internetcafe i Shadwell med min rumskompis Johanna tva datorer bort. Jag har precis blivit faster till en Oliver som jag forovrigt kommer att lagga beslag pa nar jag kommer hem en vecka over jul. Igar fick jag en valbehovd loneforhojning pa jobbet, det rackte med ett hot om att sluta. Men mest av allt, jag har traffat nagon jag tycker sa mycket om. Jag vet liksom inte vad jag ska gora av mig sjalv, det skryper i hela kroppen av lycka.
Snart far vi internet igen. Vi ses da.
Kommentarer
Trackback
